I 14års åldern började jag slarva med maten, tränade gymnastik på ganska hög nivå vilket blev gjorde mig ännu mer besatt. Magen skulle vara helt platt i våra tajta gymnasikdräkter, låren skulle inte gå ihop och äta smör på macken -  ajaj. Gick ner till 42kg till mina 1,60 cm och där nådde jag botten. Fick aldrig anorexia men skulle väl kunna säga att en ätstörning påverkade mig och än idag har sina spår. Hade inte fått några bröst eller mens än och det kom inte igång förrens i 9an. Och PANG, från A-kupa till C-D-kupa som fortsatte till E och nu slutligen F-kupa. 

 

Kommer verkligen ihåg ögonblicket jag insåg att mina bröst skulle bli enorma. Satt på en strand i Grekland med familjen och min farmor som alltid haft enorma bröst satt i baddräkt. Stirrade på hennes bröst och bara insåg att "sådär kommer jag också att se ut senare i livet" Även min mormor har stor byst så det förklarar ju saken till varför jag är storbystad.

Grejen är väl bara att jag alltid känt mig liten och nätt som person. Är runt 1,65 lång och normalviktig men pga av brösten får man ett "större intryck" av mig. Känner mig inte bekväm i min egna kropp. Inte bara det att jag är 19 år och redan har hängiga bröst, får köpa bhar & bikini i special-butiker. Nu snackar vi inte en bh för 99:- som på H&M utan en för 499:- styck. Och då är man inte så taggad på att köpa flera, och dem finns inte direkt i flera färger utan Nude, Svart och Vit. Och bikini.. Jag har inget emot att folk tittar på mig om de tycker att jag är finklädd, vacker eller dylikt men det är brösten som blir mitt fokus. Liten kropp, okej former men med STOR BYST. Jag hatar det.

 

Har mängder med fina bh:ar i spets, fina färger som jag hann använda max 10 gånger innan jag gick på nästa kupstorlek. För några månader sen inskaffade jag mig bustier-liknande bh:ar i svart och nude. Som man kan ta av axelbanden på och ha om man ska ha toppar utan axelband. Men man får hela tiden tänka sig för, tröjan dras ner pga av bröstens vikt, dra i bh:n hela tiden vilket gör att jag helst täcker hela bröstpartiet. 

Jag är ganska bra på just den biten, klä ner mig. Sjalar, extra linnen under tröjor, inga urringade toppar eller utmanade tröjjor. Älskar bustiers och alla fina maglinnen och fina toppar som sitter så fint.. på folk med små bröst. Drar till mig mer uppmärksamhet och ännu fler blickar om jag försöker mig på sådana klädesplagg så skippar dem totalt. Nu låter väl lite som att jag klär mig i hoodies varje dag och så är inte fallet. Men tänker alltid på vad jag har på mig, hur kläderna sitter och undviker linnen, tubtoppar och tajta klänningar. Samtidigt blir jag sur på mig själv, här sitter jag och täcker allt när folk med små bröst använder push-up och får jättefin klyfta eller stora-bröst-intryck när de inte har det. Men det blir inte samma snygga effekt på mig. Brösten går ihop och ser mer "feta" ut. 

 

Jag är så jävla trött på detta. Jag vill inte köpa bh:ar några gånger per år eller behöva ha 2 färger. Jag vill kunna ha på mig fina underkläder och både kunna klä ner och klä upp brösten. Vill inte behöva köpa stora bikinsar som sitter bra i kupan men är storlek 42 runt om kroppen som alltså blir alldeles för stort. Vill inte välja bort vissa klädesplagg för att dölja något på kroppen. Vill inte gå runt lättklädd men vill inte heller behöva tänka på att INTE göra det. 

 

Jag vill inte längre tacka nej till att bada/hitta på saker eller ens behöva TANKEN på att brösten hindrar mig. Vill kunna bada spontant och låna en bikini utav en kompis utan att tänka " ja visst, den kommer typ dölja bröstvårtorna i princip". Vill inte behöva skämmas som jag gör. Skämmas över vad? Många människor tycker att det är fint med stora bröst och det är det. Men mina är inte stora, dem är enorma i mina ögon.