Med facit i hand.


Sjukhusvistelsen:
Jag hade en sån himla bra sjukhusvistelse Jag hade förväntat mig värsta skräckscenariot med nålar och sprutor men det gick så bra och personalen var helt underbar. Har dessutom nu under läkningsprocessen hela tiden kunnat få hjälp & svar på frågor genom mailkontakt med sjuksköterskan som tog hand om mig. 

Smärtan:
Visst kändes det. Hade ont de första veckorna, det spände, värkte och kliade men inte så farligt att jag inte stod ut. Åt smärtstillande och alvedon i 2 veckor vilket lindrade en hel del! Ju längre tiden gått desto mindre kändes det, idag(8 veckor senare) känns det knappt. 
 
Sovandet på rygg i 4 veckor:
De första dagarna var jag så trött & groggy av mina smärtstillande att jag somnade som en stock på rygg i vilket fall. Lade dessutom upp 1 kudde på varsin sida om kroppen för att få stöd på armarna och för inte vända mig om av misstag men det hände aldrig ändå. Desto längre in i läkningen desto mer vågade jag röra mig. Visst var det riktigt jobbigt ibland när jag inte kunde sova och bara ville ligga på sidan men det gick ändå. Kunde sova som vanligt igen efter 3-4 veckor, dock inte på mage.

Skillnaden fysiskt:
Bara några timmar efter operationen var jag på benen igen och fick gå på toa. Varje gång speglade jag mig och kände mig liten & smal, så platt och fin. Sjukaste känslan haha. Ser smalare ut i, "spränger" lixom inte tröjor längre eller behöver köpa större storlekar i kläder. Går förbi spegeln hemma och bara ler, är så nöjd med form & storlek på brösten!

Skillnaden psykiskt:
Jag mår så himla bra. Jag har inte tänkt en enda negativ tanke om min kropp eller mina bröst på 2 månader. Är inte helt nöjd med min kropp men jag är så himla nöjd med att vara småbröstad att jag struntar i resten. Kan ha en dålig dag men ändå tänka på hela min resa och bli helt lycklig. Konstigt men sant haha.

Ärren: 
Mina ärr kommer alltid att synas. Men för varje dag som går så blir de blekare. Fick dock ett litet sår på ena bröstet som jag hållt på med fram & tillbaka varav jag fick äta antibiotika men det gick över. Har tejpat konstant i 2 månader, gör det dock inte längre då mina ärr bara klias när jag har på tejpen så vi har antagit att jag är lite känslig. Därför försöker jag ha tejpen 2 till 3 gånger i veckan bara. Helt ärligt så bryr jag mig inte ett skvatt om mina ärr kommer synas, jag är så glad över att operationen blev av och att jag själv är nöjd. De kommer alltid att påminna mig om att jag förändrade det jag mådde riktigt dåligt över och blev en aning lyckligare människa.
RSS 2.0