Fråga om komplikationer & nervositet.
Hej! Jag är själv 21 år och ska genomgå en operation i januari och känner igen mig i allt du skrev om dina bröst innan operationen, ska bli så skönt att äntligen göra det jag länge drömt om men jag är så nervös ändå. Var du mycket orolig för komplikationer under operationen eller att brösten ska bli jättefula? Jag undrar även hur det är med känseln i brösten efter operationen, några månader efter men nu även när det gått en länge tid. Ömmar det om man rör dem, eller är det "bara att klämma på" om du förstår vad jag menar haha? Tack för din blogg! / Jenny
Svar: Hej Jenny! :)
Jo jag var faktiskt väldigt nerövs och jag blev väldigt osäker på om jag verkligen ville genomföra operationen när jag fick hem mitt brev om mitt operationsdatum. Men jag påminde mig själv om varför jag sökt från första början och om jag kunde tänka mig att "stå ut" med mina hängiga bröst några år till och mitt svar blev nej.
Jag var orolig för att stygnen skulle gå upp, att jag skulle förblöda och oroade mig mycket för hur ont det skulle göra i efterhand. Sköterskorna som tog hand om mig på sjukhuset kunde svara på alla mina frågor, de svarade att stygnen är sydda både på insidan och utsidan så att stygnen skulle gå upp behövde jag absolut inte oroa mig för. Och visst gjorde det ont de första dagarna efter operationen - men det överlever man med värktabletter och med mycket vila. I efterhand så är jag otroligt glad över mitt beslut och det är verkligen det bästa jag någonsin gjort!
Ärren var jag nog lite orolig för med men som sagt, de kommer nog alltid att synas lite men de bleks otroligt bra. Jag tänker inte så mycket på dem, de har blivit så fina idag snart 1 år senare. Och angående känseln, jag har fått tillbaka min känsel, i början så reagerade inte bröstvårtorna på om det blev kallt då de brukade styvna till men det har jag fått tilbaka idag. Det är bara ett område där känseln är lite sämre och det är just där stygnen satt neråt T-korsningen men brösten har fortfarande inte läkt klart så det kommer nog snart! Och ja i början var brösten väldigt känsliga så jag tyckte det var obehagligt om min pojkvän tog på dem men idag är de precis som vanligt igen, bara att klämma på haha :)
Kram!
Jo jag var faktiskt väldigt nerövs och jag blev väldigt osäker på om jag verkligen ville genomföra operationen när jag fick hem mitt brev om mitt operationsdatum. Men jag påminde mig själv om varför jag sökt från första början och om jag kunde tänka mig att "stå ut" med mina hängiga bröst några år till och mitt svar blev nej.
Jag var orolig för att stygnen skulle gå upp, att jag skulle förblöda och oroade mig mycket för hur ont det skulle göra i efterhand. Sköterskorna som tog hand om mig på sjukhuset kunde svara på alla mina frågor, de svarade att stygnen är sydda både på insidan och utsidan så att stygnen skulle gå upp behövde jag absolut inte oroa mig för. Och visst gjorde det ont de första dagarna efter operationen - men det överlever man med värktabletter och med mycket vila. I efterhand så är jag otroligt glad över mitt beslut och det är verkligen det bästa jag någonsin gjort!
Ärren var jag nog lite orolig för med men som sagt, de kommer nog alltid att synas lite men de bleks otroligt bra. Jag tänker inte så mycket på dem, de har blivit så fina idag snart 1 år senare. Och angående känseln, jag har fått tillbaka min känsel, i början så reagerade inte bröstvårtorna på om det blev kallt då de brukade styvna till men det har jag fått tilbaka idag. Det är bara ett område där känseln är lite sämre och det är just där stygnen satt neråt T-korsningen men brösten har fortfarande inte läkt klart så det kommer nog snart! Och ja i början var brösten väldigt känsliga så jag tyckte det var obehagligt om min pojkvän tog på dem men idag är de precis som vanligt igen, bara att klämma på haha :)
Kram!
