Tankar kring operationen.

Publicerat 2014-01-28 00:12:57 i [Allmänt]

Jag var lite rädd innan operationen att jag skulle känna att jag förlorat en liten del av min kvinnlighet efter operationen. Har varit van vid att ha så pass stora bröst att jag trodde att det skulle kännas konstigt om de blev allt för små. Det var några som sa det till mig med: "Säg till läkaren att hen inte ska ta för mycket, då kommer det nog kännas för litet sen".

Sanningen är den att jag går förbi spegeln och ler. Jag är inte platt men inte heller storbystad. Mittimellan. Har fortfarande kvar mina bröst men inte den där delen där de är för stora, tunga eller hängiga. Kommer ju inte att kunna se några resultat förrens blåmärkena och ärren har läkt lite bättre om ca 2-3 månader. Och slutgiltligt resultat kan ta upp till ett år! Men jag är så satans nöjd!Känner mig mindre i kroppen, känner mig smalare, lättare och smidig.

Även att jag ännu inte riktigt klätt upp mig eller haft på mig så mycket vardagskläder så känns det spännande att öppna garderoben. Kommer den här passa och hur ska den här tröjan sitta idag? Kommer jag att känna mig såhär nöjd hela tiden eller kommer jag tycka att brösten blev för små/stora om några månader? Det vet jag inte, men kommer nog alltid jämföra med hur det kändes innan och tänka att det iaf är 10 gånger bättre nu. Det tror jag!

Direktlänk, 1 Kommentarer

Kommentarer:

Hanna

2014-01-28 @ 22:11:15

Hej! Hittade din blogg då jag satt och googlade efter plastikkirurger. Jag är i precis samma sits som du verkade vara innan op blev av och jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Är 23 år och har väldigt hängiga bröst, hatar att klä av mig framför pojkvännen och får ångest så fort jag ska ha något lite mer avslöjande på mig. På vintern funkar det ju klart fint men på somrarna undviker jag strandbesök och liknande just för att jag aldrig lyckas hitta en bikini som passar. Tyvärr görs ju inte 75G i billiga och snygga modeller.

Som jag förstått det fick du din remiss skickad från din vc till ett ställe i Skåne? Jag har mest fastnat när det gäller BMI (även om läkarna säger att det ska inte vara någon fara då jag ser "normal" ut) så jag har liksom inte kommit någonstans. Hade du några problem med det eller gick det smidigt hela vägen?

Har du något tips till en tjej som verkligen, verkligen skulle göra vad som helst för att bli av med det värsta jag vet?

Hoppas allt fortsätter gå fint för dig!

Svar: Hej på dig! Usch vad jag känner igen mig i det du säger, alla andra kompisar älskar sommaren medans jag satt i tjocktröja på stranden ungefär.. Nä snygga bhar i stora kupstorlekar finns ju inte, verkligen så himla jobbigt att tråkigt att leta bh.
Ja, jag gick till vårdcentralen där jag fick förklara varför jag ville göra en operation och sedan mätte sköterskan längden från halsgropen till bröstvårtan och BMI var jag nog faktiskt aldrig orolig över. När jag väl fått iväg min remiss till ett större sjukhus så fick jag hem papper som jag skulle fylla i. Där kunde man se i ett litet protokoll vilket BMI som var max för den längd du har. Så även om man skulle vara lite överviktig så tror jag att läkarna ändå har överseende, kanske inte om man väger 20kg över sitt BMI eller så för då kan det räknas som "självförvållat". Men jag tycker absolut inte att du ska vara orolig över detta!

För mig gick det väldigt smidigt, det enda jobbiga var att det tog flera månader och blev skickad runt till olika sjukhus och kom ingen vart. Men till slut gick det igenom och jag tror att det gör det för de flesta som söker. Jag vill verkligen inte uppmana någon till att operera sig men du verkar ändå ha kommit så långt att du vill kolla operationer och är säker på att du skulle må bättre av en operation. Jag tycker att du ska gå till antingen ungdomsmottagningen eller boka en tid hos vårdcentralen. Var inte orolig över att man behöver ha hängbröst ner till knäna eller ha enorma ryggproblem. Jag förklarade hur dåligt jag mådde, hur min träning blev tung och hur dyrt det var med underkläder osv. Förhoppningsvis kommer du till en förstående och bra läkare, de kommer förklara allt om BMI och vilken längd du "måste" ha för att få göra en operation. Och skulle du nå upp till de kriterierna så är det bara att köra på om du verkligen vill göra detta. Jag funderade i flera månader men kände ändå att jag mådde så dåligt att jag knappt ville klä på mig ibland. Detta är bland det bästa jag gjort, är så glad att jag vågade för det är inget roligt liv att försöka älska en kroppsdel som man verkligen avskyr. Hoppas du vågar söka och du får jättegärna ställa fler frågor och gärna berätta hur det går för dig! Tack, hoppas vi hörs! Kram :)

Alice Ekström Syraka

Kommentera inlägget här:

Min bröstförminskning.

Om mig

Är en 22årig tjej som fått igenom min bröstförminskning genom landstinget i mitten på januari 2014. Här kommer att ni kunna följa min resa, läsa om mina tankar & ställa frågor! :)

Kategorier