Fråga om ärr.
För några dagar sedan gjorde jag äntligen min bröstförminskning. Har gått från J-kupa till C-kupa, sammanlagt har 3 kg bröst opererats bort. Är jättenöjd med storleken och utseendet, men jag har svårt att inte oroa mig över ex, stygnen, smärtan, bröstvårtorna o.s.v. Har du några tips på hur jag hanterar min konstanta oro för att något är fel?
Stort tack och grattis till din operation, jag vet hur lättad du måste vara!
Svar: Hej & välkommen hit! :)
Måste vara skönt att äntligen känna sig något lättare och mer bekväm? Grattis till operationen!
Jag måste faktiskt säga att jag är väldigt lättad över hur bra hela läkningen har skett. I början hade jag märken kvar från pennan som kirurgen ritade med innan operationen vilket gjorde mina stygn ännu mörkare så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Men under dessa (snart) 5 månader så har de blektnat på otroligt. Först torkade de ut & blev som små torra skorpor och allt eftersom så bleknade de mer och mer.



För mig spelade inte ärren så stor roll, jag var mer än nöjd om jag fick mindre bröst så skulle det bli fula ärr så fick det bli så. Jag struntar fullständigt i vad andra tycker om att ärren troligtvis alltid kommer att synas lite. De bevisar att jag ändrade det jag var så missnöjd med och dessutom man kan alltid täcka dem. Man vet ju aldrig hur mycket ärren kommer att synas i framtiden men för att underlätta för sig själv så mycket som möjligt så ska man inte utsätta ärren för något solljus alls i ca 1 år.
Innan jag gjorde operationen så läste jag allt möjligt, om att bröstvårtorna kunde trilla bort & att man skulle vara sängliggandes i mer än 6 veckor... Jag frågade faktiskt kirurgen om bröstvårtorna kunde trilla av på morgonen innan operationen och han skrattade & berättade att stygnen sys både inifrån & utifrån så det är absolut ingen fara! Jag tycker att du ska kolla upp om någon sköterska eller kanske kirurgen själv skulle kunna ha telefon/mailkontakt med dig. Jag blev otroligt lugn av bara kunna skicka iväg ett mail och fråga när någonting oroade mig, superbra. Dessutom växer man ihop med sin kropp, man får verkligen se hur kroppen själv läker och tar hand om dina nya bröst, sjukt häftigt faktiskt. Ett tips är att ta en bild i månaden för att följa din utveckling så ser man senare hur mycket förändring det faktiskt blev! :) Och du, googla inte haha. Man blir helt galen och det slutar upp med att man tror att det värsta ska hända, så vänd dig till läkarna eller vårdcentralen om du är orolig.
Hoppas du fick någorlunda svar på din fråga, hoppas du kan känna dig lite lugnare och hör gärna av dig igen! Kram
Hej! Blev så glad för din skulle när jag läste igenom bloggen, att du fått den hjälp du behövde. Jag känner igen mig i allt du skriver med att "klä ner sig" osv. Jag får ofta kommentarer från kompisar (tom tjejer) att jag har sånna "bomber/meloner". Men såklart vet jag redan detta + att mina bröstvårtor pekar i princip neråt osv. Det finns ingen fördel alls i något av det... Så till min fråga efter denna långa roman haha: hur fungerade det med din skola osv när du opererades? Eller gick du fortfarande i skolan? Berättade du för kompisar? Hur tog dem det? Och sist frågan är vad ska du på vårdcentralen osv?