Question.
Hej! Blev så glad för din skulle när jag läste igenom bloggen, att du fått den hjälp du behövde. Jag känner igen mig i allt du skriver med att "klä ner sig" osv. Jag får ofta kommentarer från kompisar (tom tjejer) att jag har sånna "bomber/meloner". Men såklart vet jag redan detta + att mina bröstvårtor pekar i princip neråt osv. Det finns ingen fördel alls i något av det... Så till min fråga efter denna långa roman haha: hur fungerade det med din skola osv när du opererades? Eller gick du fortfarande i skolan? Berättade du för kompisar? Hur tog dem det? Och sist frågan är vad ska du på vårdcentralen osv?
Svar: Hej på dig! :)
Jag såg faktiskt inte en enda fördel i att vara storbystad heller.. Speciellt kommentarer och blickar gjorde mig extra påmind. Mina vänner har varit himla stödjande, jag pratade flera gånger (eller ska vi säga klagade haha) om att jag tyckte det var jobbigt, fult och inte mådde bra. Inte en enda gång har jag hört något invändade utan de har varit positiva & ställt upp en himla massa även om de sagt tidigare att mina bröst var sådär stora som tjejer vill ha dem men tror ändå inte riktigt att de förstod hur stora. bröst jag hade. Faktum är att jag har sagt till mina tjejkompisar och 1 killkompis men ingen annan i kompiskretsen har märkt någonting vilket har gjort att jag inte ens behövt berätta.
Jag ansökte om en operation när jag gick i 3an på gymnasiet men själva operationen blev inte av förrens ett halvår efter studenten, i januari 2014. Jag önskade verkligen att jag skulle få göra operationen innan balen & studenten men när jag pratade med en sköterska så berättade hon att de oftast inte gjorde operationer så nära inpå sommaren för att underlätta för patienten (värme, semester för personal osv). Blev såklart lite besviken men kan idag verkligen vara nöjd med att det skedde efter gymnasiet. Jag var sjukskriven i 4 eller 5 veckor efter operationen och det behövde jag verkligen. Hade jag gått i skolan hade jag nog varit på benen men inte riktigt haft samma energi och prestation då jag var jättetrött i kroppen efter operationen och dessutom blev jag sjuk i några veckor.
Svar: Hej på dig! :)
Jag såg faktiskt inte en enda fördel i att vara storbystad heller.. Speciellt kommentarer och blickar gjorde mig extra påmind. Mina vänner har varit himla stödjande, jag pratade flera gånger (eller ska vi säga klagade haha) om att jag tyckte det var jobbigt, fult och inte mådde bra. Inte en enda gång har jag hört något invändade utan de har varit positiva & ställt upp en himla massa även om de sagt tidigare att mina bröst var sådär stora som tjejer vill ha dem men tror ändå inte riktigt att de förstod hur stora. bröst jag hade. Faktum är att jag har sagt till mina tjejkompisar och 1 killkompis men ingen annan i kompiskretsen har märkt någonting vilket har gjort att jag inte ens behövt berätta.
Jag ansökte om en operation när jag gick i 3an på gymnasiet men själva operationen blev inte av förrens ett halvår efter studenten, i januari 2014. Jag önskade verkligen att jag skulle få göra operationen innan balen & studenten men när jag pratade med en sköterska så berättade hon att de oftast inte gjorde operationer så nära inpå sommaren för att underlätta för patienten (värme, semester för personal osv). Blev såklart lite besviken men kan idag verkligen vara nöjd med att det skedde efter gymnasiet. Jag var sjukskriven i 4 eller 5 veckor efter operationen och det behövde jag verkligen. Hade jag gått i skolan hade jag nog varit på benen men inte riktigt haft samma energi och prestation då jag var jättetrött i kroppen efter operationen och dessutom blev jag sjuk i några veckor.
Har dock läst på en annan blogg om en tjej som genomförde operationen och var i skolan samma vecka så det är såklart olika. Men jag var timanställd och kunde enkelt sjukskriva mig utan att känna stress över att missa skola/ jobb så jag skulle nog faktiskt rekommendera att vänta tills skolan är klar.
Hoppas jag förstår sista frågan rätt nu, vad jag sa till vårdcentralen - Jag pratade först med en läkare som mer eller mindre klappade mig lite på axeln och sa att jag bara behövde accepetera mig själv. Min mamma gav sig inte där för hon såg hur jobbigt jag hade det så hon ringde vårdcentralen och bokade en tid åt mig för att prata med en sköterska. Där rullade det sedan på, jag berättade verkligen hur illa jag tyckte om mina bröst, hur kostsamt det var med bh, bikini osv, att jag fick ont i nacke/axlar pga av bh-band & sportbh. Hon mätte mina bröst från nyckelben till bröstvårta (minst 28 cm avstånd i mitt län) och jag fick en remiss skickad.
Hoppas du orkade läsa min långa roman, skriv gärna igen! :) Kram
Hoppas jag förstår sista frågan rätt nu, vad jag sa till vårdcentralen - Jag pratade först med en läkare som mer eller mindre klappade mig lite på axeln och sa att jag bara behövde accepetera mig själv. Min mamma gav sig inte där för hon såg hur jobbigt jag hade det så hon ringde vårdcentralen och bokade en tid åt mig för att prata med en sköterska. Där rullade det sedan på, jag berättade verkligen hur illa jag tyckte om mina bröst, hur kostsamt det var med bh, bikini osv, att jag fick ont i nacke/axlar pga av bh-band & sportbh. Hon mätte mina bröst från nyckelben till bröstvårta (minst 28 cm avstånd i mitt län) och jag fick en remiss skickad.
Hoppas du orkade läsa min långa roman, skriv gärna igen! :) Kram
